Som vanligt har jag massor att göra när jag är ledig men ingen ork. så jag går inte in på det direkt. Det jag vet att jag MÅSTE är att plugga! Jag bara ska göra det. Fast att det är grymt svårt så måste jag verkligen. Tänker inte låta mig missa den här chansen bara för att jag är lat! Inte en chans!

Skulle vilja ut och gå i det härliga värdret också men jag gillar inte att gå själv.. Andreas älsklingen jobbar juh så jag är all alone. Får se hur det går.

Matchen igår då. Huvva!!! "Vi" leder med 5-0 efter 1 och ½ period då det händer. En tackling och någon faller till isen. Vem är det?! Är det 11:an? Nä, det är 17, det är Fredrik! Inte en rörelse! Lokalen tystnar och det frågas efter en läkare. 5 minuter går och han rör fortfarande inte på sig! Inte det minsta. Det går nån minut till och han rör tillslut på ena foten. En lättnadens suck ljuder över hallen. Ambulans har blivit ringd, men som i liten stad tar det lång tid. Vi går dit då Fredrik är en av Andreas äldsta vänner. Han är vaken, har inte ont och kan röra både fingrar och tår men man vill inte att han rör sig. När ambulansen äntligen kommer tar det inte lång tid innan han reser på sig till ett hav av applåder! Åh det var en sån sten som föll från hjärtat!! Han var okej och kunde gå av isen själv. Vi var inte på humör längre så vi åkte hem. Vet inte hur matchen slutade men allvarligt talat bryr jag mig inte speciellt heller. Bara Fredrik är okej, underbara människa! Dumma sport! Och jag som sa för bara några dagar sedan att det var synd att Andreas aldrig fick börja spela som liten. Jag ångrade så dom orden igår. Skulle nog inte klara av den oron!

Men men dags att öppna skolböckerna. Lär nog komma tillbaka hit under dagen när jag tröttnar.