VARNING!
Hoppa över detta inlägg om ni inte vill ta fel av mitt sammanbrott

Jag behöver någon som kommer och sparkar mig i arslet. Frivilliga? Idag har varit en dag då jag bara känner mig hopplös. Eller i alla fall nu på kvällen. Jag känner mig tjock och äcklig men har inte orken att göra något åt det. Jag bråkar med Andreas hela tiden och tycker vid många tillfällen att han inte bryr sig, uppskattar mig och inte är förstående. det ser ut som skit och jag vet inte hur jag ska lösa det. Jag är orolig över skolan och om jag ska kunna säga upp mig. JAg har saker här hemma som inte borde vara här och det är massor med saker som är kvar i hallen som jag inte kan göra själv. Jag behöver någon som hjälper mig för Andreas rycker på axlarna och säger att det löser sig. Jag funkar inte så! Jag mår dåligt över att komma hem och kan aldrig slappna av. Det är alltid ett svart moln över mig och flera kilon på mina axlar. Och det finns ingen som jag bara kan kräkas ut allt över. Jag vet att det inte hjälper att tycka synd om sig själv men just nu känner jag bara att jag behöver det. Jag har lessnat på att höra orden "Det löser dig, du fixar det." Jag ve tinte i vilken ände jag ska börja i! Det är hela tiden något som äri vägen för mig. Varje dag slutar med "Imorgon sker förändringen i mitt liv. Imorgon ska jag ta tag i allt!" Tänk om det var sannig någon gång.