Älskling är hemma! Så jag har längtat. Nu ska jag kramas!

Tack ni som försökt muntra upp mig. Det värmer. Men hjälper inte helt. Ledsen att göra er besvikna. Ni är dom första som fått höra mina innersta drömmar efter Andreas. Kändes bra att öppna sig lite. Börjar känna mer tillit till bloggen.

Störst tack idag vill jag ge Abbes pappa! Du har återigen gett mig hopp om liv och lycka! Alla som vill skratt och gråta, känna kärlek och hat, Läs om Abbe!

Gonatt och sov gott.