Riktigt avis nu. Längtar tills jag själv är där. Det poppar ut bäbisar överallt ur mina vänner nu och om jag ska vara ärlig så känner jag mig lite utanför. Trodde att det var mitt kall att bli mamma tidigt, men tjii fick jag. Är väll egentligen bäst så som det är nu antar jag. Andreas försöker intala mig det iallafall. Han har rätt på ett vis. Bara att jag har längtat sen jag var 13 och inte direkt kunnat tänka på annat dom senaste 2 åren. (Ännu värre det senaste året, då det blivit lite utav en besatthet.)Så jag börjar tröttna. Jag vill och jag vill det nu, vad folk än säger är bäst för mig. Andreas känner sig pressad av att jag så gärna vill och det är inte min mening, men han är den ända jag kan ventilera mot utan att känna mig dum. Just nu gör det bara ont i hela kroppen för att jag tänker på det. BLÄ!

Ledsen att ni behövde läsa men jag var tvungen att släppa på trycket lite.

Måste lugna ner mig lite. Tankarna går överstyr. Kommer nog igen i kväll.