Jag kan inte hjälpa det! Trots att jag vet att han mår bra så kan jag inte sluta oroa mig. Det är så typiskt att sånt här ska hända (se tidigare inlägg) när man gått och nojjat sig sen han åkte. Vill bara prata med honom konstant. Har inte pratat med honom sen halv 8 i morse. Jag är inte van vid det. Vi träffas juh alltid på lunchen. Och idag på lunchen var allt jag gjorde att informera alla vi känner som vet att han är där nere om att han mår bra. Vill att han ska ringa!