I ca 1 ½ år har jag lyckats undvika den. Sången som spelades på Johannas begravning. Idag på lunchen spelades den så lägligt på radion när jag stog och väntade på min lunch. Där stod jag, tårarna sprutade och jag ville bara därifrån. Tänk att en låt kan vara så känslosam.

Tror jag har skrivit klart mitt brev till Nackademin idag. Ska låta Em läsa det imorgon på jobbet och höra vad hon tycker. Då har jag bara vattengjympa, städa, färga håret och packa kvar. Stress! Jag hoppas att kära sambo kan fixa lite imorgon utan att jag ber honom. Troligen kommer han bara sitta framför TV-spelet som vanligt. HAn har inte gjort något annat idag sen han kom hem från sin truckutbildning. (Hur den startade ska vi inte gå in på. Kan bara säga att både jag och hans bror var involverade i att han klarade den.)  Imorgon är det imorgon vi åker. Pappa ska köra oss in i alla fall. Det känns bra. Det är juh tok-dyrt med Arlanda-expressen 250 pix enkel resa för en person. 1000 riksdaler bara till och från arlanda tyckte vi var lite väl.

Nu däremot är jag alldeles för trött för att göra något annat än att sova så... Godnatt!