En gång hade jag en vän. En sån vän som jag gjorde allt med. En sån som alla behöver som tonåring. Hon var den bästa och vi spenderade all tid tillsammans. Men på gymnasiet hände något och vi slutade umgås. Jag tror inte någon av oss vet vad som hände, men något var det och jag skulle tro att eftersom vi båda skaffade poljkvänner i samma veva hade det nog en hel del med saken att göra. Sen dess har jag saknat henne. Det var som om en liten bit av mig försvann med henne. Även efter flera försök så verkar vi inte kunna återupprätta någon hållbar kontakt. Vissa dagar känns det riktigt tungt att jag inte har dig vid min sida och kan prata med dig om allt som faller mig in.

Jag vet inte om du känner lika dant men jag saknar dig mer och mer juh längre tiden går. En gång i tiden var du min "Pälskling" och innerst inne finns minnerna av dig kvar.

Jag saknar dig!