¡Ay caramba!

2010-01-21 @ 18:17:56
Jag hade faktiskt inte tid att skriva något igår. Dagen var totalt speckad!

Återigen kom inte bussen igårmorse, Stod där som ett fån och funderade på om dom bytt tider eller vad som kunde vara eftersom alla andra också stog kvar. Det kom ingen försenad buss. En halvtimme senare kom nästa buss. Och jag blev sen till skolan, genom frusen. Jag kunde lika gärna ha glömt fötterna på busshållsplatsen för jag ade nog inte märkt någon skillnad.

Vi hade en föreläsning om hur man söker jobb och hur man framhäver sig själv på rätt sätt. Det var otroligt intressant, Helt plötsligt såg man alla fel som man gjort hittills. Så glad att jag inte gav upp på morgonen och sket i det! Nu kommer jag nog kunna skriva riktigt bra ansökningar i framtiden!

Andreas kom in till stan och vi möttes upp för att äta tillsammans, han skulle på återträff med gamla arbetskollegor. Middagen blev så inspirerande som McDonald's. Jag var stressad och frusen och sket i vilket. Andreas kunde inte bestämma sig. Fick kuta hem från bussen, slänga ner badgrejorna, skrapa bilen lite halvt och vrålåka till simhallen. Jag hann precis i bassängen innan det började, dock med mascaran på halv stång och nyintvålad med shampo. Efteråt körde jag hem mamma, dumpade sommardäcken till nya bilen i pappas garage och packade in volvons däck. Plockade upp Andreas på stationen och hem till sängen. Dagen bara försvann!

Eja, ledsen att du fick lida för det. Grattis min fina i efterskott!!!

Idag vaknade jag upp med hela huvudet fyllt av snor. Yes, januari förkylningen är här. Snörvlar och nyser hela tiden och näsan har blivit svullen och röd, ala Rudolf. Bland allt detta härliga klet har jag idag försökt trycka in hur man bokför moms och löner. Det var inte det lättaste att få till. Men jag blev klar med allt och fick till och med gå 1½ timme tidigare så jag var hemma redan vid 4!! Väntar nu på att käraste ska komma hem. Tänkte kolla igeom allt vi gjort idag så att jag verkligen har förstått.

Sen har vi kanske en liten grej på gång här hemma, hopppas hoppas. Det skulle sitta fint i plånboken. The future will tell!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback